Julkalender

Var ute i butiken och fyllde på varor idag när en kollega kommer in för att handla, hon jobbar inte så ofta utan är på inringning så vi hälsade och småpratade lite, så berättar hon att hon kände sig som världens sämsta mamma för att hon glömt att köpa julkalender till sina barn.

Ibland spårar jag ur lite i sådana här situationer, för jag tycker att det är lite roligt att överdriva och dra saker till sin spets, få det att balla ur. Vad får en egentligen skämta om när det kommer till folks barn? I alla fall så gick konversationen vidare något sånthär…

Jag: Ja alltså, detta kommer lämna spår i dem för resten av livet
Hon: Ja jag vet!
Jag: Det är detta de kommer ta upp när de går till psykologen när de är äldre
Hon: Det är så va?
Jag: “Ja alltså allt började ju det hemska året 2015, jag fick ingen julkalender det året”, “aha, så det var alltså det som triggade igång allt?”, “Ja, det var då jag blev en mördare.”
Hon: Nej men fy! Säg inte sååååå!

Vi kom överens om att hon skulle ta och köpa kalendrar i alla fall, så det kommer nog att reda ut sig tillslut.

När jag kom hem så passade jag på att titta på första avsnittet av årets Julkalender på TV. Det är ju historieätande på gång med Lotta och Erik. Jag gillar verkligen dom, de är så härliga! Måste även säga att Erik passar sjukt bra i sin mustasch, önskar att jag passade lika bra i en!

Apropå att balla ur…

Två av mina favoriter ur “Det ballar ur!” från Grotesco!

Ett kilo mjöl!

Min favoritdetalj i denna sketch är nog 3.10 in när Dorsin, efter att ha ropat HURRA, skuttar upp och tar ett bett ur knäckebrödet. Det får mig att fnittra varje gång!

Glöm inte studentmottagningen!

Fridens.

Ellen

Ellen är också mysig med alla sina små grejer hon har för sig i sitt program.

När vi var och for runt i USA tänkte vi försöka gå på ett av programmen men då var det sommaruppehåll så det blev inget med det tyvärr. Men den som väntar på något gott! Får bli nästa gång helt enkelt. Får se det som en orsak att ta sig tillbaka.

Här skräms hon en hel del, mycket roligt!

It really tied the room together!

Oh yes, i’ts a nice quote from one of the best movies ever made. The Big Lebowski. In the movie the quote was reffering to a rug. When it comes to this blog post it’s about a canvas print.

When I was over in Canada to visit the Harveys, Dave showed me an awesome picture he took back in 2009. It was of a Vancouver covered in fog, but if you went up to the mountains you could see some of the skyline above the fog. I fell in love with it instantly.

So now I’ve been seeing this picture in my head almost every day, well not every day, but lets say every week anyway. And a couple of days ago I realized what I had to do. I had to print it on a canvas and put it up on my wall.

I asked Dave if he had a version of it with higher resolution than the one on his Instagram and asked if it was ok for me to put it up on my wall. He found a version of the picture that would work well for the print and gave me his OK. Now there was no turning back!

Today it arrived and I am very pleased with the result!

fogcouver-hall

It is a pretty big print, 120×80 cm.

fogcouver-bed

And there it’s up on my wall. It looks way better in real life though, but it’s epic. One could say that…

It really ties the room together!

Thank you Dave for letting me use your awesome picture, I truly love it!

Fridens.

Jurassic World

Såg precis denna lilla rulle hemma hos Alvarssons.

——————– SPOILER ALERT – SPOILER ALERT ——————–
——————– SPOILER ALERT – SPOILER ALERT ——————–
——————– SPOILER ALERT – SPOILER ALERT ——————–
——————– SPOILER ALERT – SPOILER ALERT ——————–
——————– SPOILER ALERT – SPOILER ALERT ——————–

Jag hade inga som helst förväntningar, hade inte sett en enda trailer eller läst något om den. Tror jag såg en teaser för längesen, men det är allt.

Jag gillade filmen, den har ett självklart underhållningsvärde. Väldigt välgjord, skulle säga att den är fånigt snygg faktiskt. Den är även hyfsat välspelad av de flesta som deltog, ett väldigt stort plus.

Men jag kan inte annat än att bli lite besviken ändå, för jag tror att den hade kunnat vara så mycket mer än vad den var. Just nu kändes det som om det var en karbonkopia på Jurassic Park.

Det kändes lite som att allt som hände i första filmen händer även i denna. Det är med samma sorts karaktärer och de beter sig på nästan exakt samma sätt. De har gjort den kvinnliga huvudrollen lite mer självständig och framåt, vilket är bra, men det är också det enda som sticker iväg från hur ettan var.

Annars tyckte jag nog att den blev lite väl, och jag vet att detta låter konstigt med tanke på vad det är för sorts film, överdriven. Filmen tappar mig när det blir ett sjuhelvetes demolering. Hände exakt samma sak när jag såg Man of Steel.

Filmen tappar mig verkligen när BigBadDino för femtielfte gången stoppar in sitt stora huvud precis bredvid en karaktär och börjar sniffa lite lugnt. Från att ha varit helt vild till att bara chilla lite bara nån centimeter från det den vill äta upp. GET ON WITH IT ALREADY!

Det jag tyckte att den saknade om en drar paralleller till Jurassic Park så är det att denna inte hade någon riktig nerv. Jurassic Park är mycket mer lågmäld i sitt hanterande av rädsla, i Jurassic World blir det mycket mer tryckt rakt upp i ansiktet på en. Jag saknade den där anspänningen lite! Sedan kan det bero på, som mitt filmsällskap poängterade, att jag inte såg denna när jag var 12, 13 år så som jag gjorde med Jurassic Park. Kan ligga något i det!

Bortsett från det så är det en bra rulle. Jag känner inte att tiden var bortkastad och jag hade kul när jag såg den (när jag bortsåg från det jag störde mig på).

Jag skulle rekommendera den till en vän.

Fridens.

Fytti-rackarn

Jag kände igen uttrycket så väl, jag vart väldigt paff när jag såg det också. Ja ni läste rätt, jag såg uttrycket, jag hörde det inte.

Började kolla på säsong fyra av The Wire idag, säsongen jag även kallar “Shiiiiiiiiiiieeeeeeeeeeeeeeeeeeet”-säsongen. Orsaken till detta kan ni se här!

I alla fall så har jag på textning när jag kollar på The Wire för ibland så uppfattar jag inte allt i all slang o.s.v. Jag brukar vara ganska bra på att tyda men för att vara på den säkra sidan så håller jag mig med text. Och det var här jag såg uttrycket, och det var här jag blev paff.

När han säger “Shiiiiiieeeeeeeeeeet” på ett ställe så översätter de det till “Fytti-rackarn”, och jag kände igen det! Kunde inte riktigt placera det men sedan så sa jag det högt för mig själv och då satt det som en smäck!

https://youtu.be/5mPsaezefYA?t=57

Ibland är det bra att ha högsta betyg i Sällskapsresanvetenskap!

Fridens.

Det övernaturliga.

En vän var iväg på Seans här om dagen, jag har lite svårt för det där om jag ska vara ärlig. Det känns som om jag blir väldigt så “skriva-på-näsan”aktig när jag pratar om det. Jag kan nog låta väldigt dryg och till viss del nedlåtande utan att ens tänka på det också, antar att det beror på att jag tycker att det är en massa hittepå, jag tacklar detta genom att inte prata om det med folk helt enkelt.

Men i alla fall så var min vän iväg på Seans och berättade lite hur det var och hur fel denna person hade haft. Hen var liksom sämre än slumpen och ställde sjukt riktade frågor och påståenden till personer som kunde gå hur som helst. Antar att det hade gett en riktigt bra effekt om det stämt in nån av gångerna men här träffade det alltid utanför måltavlan.

Jag kom att tänka på en sketch ur det webbexklusiva materialet som Grotesco släppte på SVT för några år sedan. Det är del två i en liten miniserie eller vad en ska kalla det. Men det är bara 7 minuter totalt så jag tror att ni klarar av att se det!

https://www.youtube.com/watch?v=Wo_CPF4j-Wc

Sierskan. Ungefär sådär var det som min vän förklarade hur det hade varit!

Fridens.

Stjärnornas krig – Avsnitt 1 – Det mörka hotet

Var hos Alvarssons ikväll för att se lite film. Då vi ska gå på den Star Wars-film som kommer nu i December så tänkte vi dra igenom 1-6 innan, för att värma upp liksom. Dessutom har jag inte sett de i den ordningen, alltså 1-6, har bara kollat på dem i den ordning de släppts tidigare, 4-6, 1-3. I alla fall så började vi idag med Episode 1 – The Phantom Menace.

Den har fått rätt så svidande kritik ända sedan den släpptes 1999. Så pass till vida att den knappt räknas som film faktiskt, så dålig har den beskrivits. Även jag har sagt så om den, att den är så dålig.

Men nu ikväll tänkte jag att äntligen ska den få upprättelse, jag ska se på den med öppna ögon och få klarhet i hur vacker och fin filmen egentligen är.

Det gick… sådär kan jag väl säga, det dröjde inte länge innan uselheten sken igenom och lidandet började. Den är så dålig. SÅ DÅLIG ÄR DEN.

Alltså den är så dålig att jag inte ens orkar beskriva det mer just nu, jag går och lägger mig för jag blir trött bara jag tänker på det.

Fridens.

October 21st 2015

Så vad är det för speciellt med denna dag? Ni har antagligen läst det i tidningar och lite varstans på nätet. Det känns som om informationen har klistrats upp lite överallt nu denna högtidsdag.

Naturligtvis handlar det om Tillbaka till framtiden 2! Det är till just denna dag som Marty, Jennifer och Doc reser till i den filmen. Helt fantastiskt. Dock betyder detta att nu så utspelar sig alla filmer i serien “Tillbaka till Framtiden” i dåtid… Det är lite underligt.

Det spelar ingen roll i och för sig, för filmerna är lika mysiga ändå. Jag älskar de verkligen, jag kan nästan alla repliker och vet exakt när vad händer o.s.v. men det spelar ingen roll, de är lika fina ändå.

Lite trivia som vissa missar är att Michael J Fox faktiskt spelar sin egen dotter i denna film, han är lika mångsidig som Eddie Murphy! Om det nu är en komplimang eller ej låter jag er bestämma.

Här firades dagen med att kolla på just andra filmen i trilogin, detta gjordes i en lokal avsedd för filmtittande som en fin vän ordnat till. Mycket kompetent, MYCKET! Tack alla som deltog!

12179476_10153306945412989_651905516_n

Nu kan jag somna gott även denna kväll.

Fridens.

Planering behövs för att inte klättra på väggarna

Ja jag tror faktiskt att jag behöver lägga upp en liten plan för hösten. Hitta på lite saker att göra så jag har något att se fram emot, något att längta efter.

En kompis frågade mig vad jag hade att se fram emot nu efter att jag varit iväg till Kanada. Jag svarade “Pensionen”. Jag vet inte riktigt om jag tycker att det är ett okej svar, det känns som om en borde ha något mer att se fram emot, det är ändå 32 år kvar tills pension. Det är en bra stund det!

Så mitt uppdrag denna vecka är att lägga upp en höstplan för vad jag har att de fram emot, det kommer bli hårt jobb men nån måste göra det!

Detta fick mig osökt att tänka på Kristin Kaspersen och hennes program på TV4 som gick i början av 90-talet. UPPDRAGET. Det enda jag kommer ihåg från det är att hon alltid tog emot uppdragen med att säga “JÄTTEGÄRNA!” vilket jag tyckte var lustigt för det låter ju som JÄTTEHJÄRNA! <- don’t judge me, jag var liksom 10, 11 år eller nåt.