Klockan är 06:15 och framför mig på tåget så sitter det en käck kille och mosar i sig en Subwaymacka.

Jag vet inte om han inser att det luktar både gott och äckligt på samma gång. Subwaymackor har en speciell doft, vet inte om det är dressingen som gör det?

Själv har jag lite svårt för de där mackorna. Var på semester i Miami 2007 och då åt vi där nästan dagligen i två veckor. Kanske inte det smartaste såhär i efterhand för nu kan jag knappt gå förbi en utan att må lite illa.

Nu hällde han upp en kopp kaffe i en medtagen plastmugg. Kaffet kom från en medhavd termos som fiskades upp ur den vinröda fjällrävenväskan, en kånken. Jag avskyr smaken av kaffe men jag älskar lukten av det. Det är en av livets stora gåtor. Hur kan något som luktar så gott smaka så illa.

Innan kaffet slank ned så åkte en snusprilla upp under läppen. Jag misstänker starkt att han besökt Swedish Match-cafét ett par gånger för en prilla och kaffe. Baserar denna fördom endast på den hårknut han glider runt med på hjässan.

Nu när jag tänker på det så känns en Subwaymacka ganska så otypiskt för honom. Varför köpa en macka istället för att göra en hemma? Han kokade ju kaffet.

Måste varit en stressig morgon, kanske inte stressig i och för sig, mer kantad av besvikelse. Besvikelse över att brödet och pålägget var slut. Skulle det bli någon frukost alls denna Onsdag så var det köpemacka som var enda alternativet. Jag kan hålla med honom. Varför betala 50:- för en tråkig Pressbyråmacka när en färsk bara kostar en tjuga mer. Det bästa av ett par dåliga alternativ helt enkelt.

För övrigt glömde jag mitt passerkort till jobbet på jobbet igår. Jag vet exakt vart det ligger, alltid något!

Fridens.