Det är ganska mysigt att bo på hostel ändå. Jag kan faktiskt förstå charmen med att åka runt till olika ställen i världen och bo på platser som denna. Det är en speciell typ av folk som kommer till hostels och vandrarhem och alla har en rätt skön attityd verkar det som. Nu låter det som om jag har träffat varenda kotte på hela hostelet, vilket jag inte har, men det är det intrycket jag får.

Jag sitter nu på min kammare som jag delar med Araben, Koreanen och Japanen. De är inte här för tillfället men de har varit här tidigare. Koreanen var otroligt taggad på att åka till Seattle för där var det VERY CHEAP, HERE 400 DOLLAR, THERE 200 DOLLAR VERY CHEAP! Vet inte riktigt vad han håller på med, han gick härifrån med en sån silvrig väska förut! Något skumt är det ju på gång ;).

Araben ska lämna oss nu för lite äventyr ute på öarna tydligen. Se naturen i Vancouver lite innan han kommer tillbaka för att va i stan några dagar till och sedan hem till Saudiarabien. Han verkar trevlig men han sa det att Sverige verkar vara ett bra land! Men det har väldigt högt antal med självmord! Jag antydde något om att Sverige var väl kanske bara det land som höll koll på hur många det faktiskt är som tar självmord istället för att klassa det som något annat. Men han verkade inte tro på det resonemanget, eller så förstod han inte riktigt vad jag menade. Japanen är han som är tystast, men han är väl yngst också. Väldigt försiktig av sig, han trampade på mina skor förut och jag, stridslysten som jag är, gick ju till attack på en gång, slet av mig tröjan och slog mig själv på bröstet, skrek osammanhängande och började hoppa upp och ner i rummet… Eller nej det gjorde jag inte, men han bugade och bad så hemskt hemskt mycket om ursäkt, sedan ställde han tillrätta mina skor och fortsatte med det han höll på med. Japaner…

Jag har en arbetsintervju i morgon. Det är för ett jobb på ett café, tydligen så jobbar man där som lärling i nån vecka eller två, sedan blir man skickad på nån baristautbildning där man lär sig göra LATTE ART och sen får man väl komma och jobba igen då. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, det verkar rätt soft och så men jag har ingen aning om jag klarar av det. Klart att jag klarar av att hälla upp lite kaffe o.s.v. Men klarar jag av att vara så service minded som faktiskt krävs för ett sådant jobb? Sedan är det ju det här med pengarna också. Det är ju inte så att jag har stenkoll på hur mycket varje mynt är värt och hur alla mynt ser ut eller vad i helvete man ska göra med alla jävla skitmynt som detta land håller på med. Jag brukar köra den fina taktiken att när jag ska betala något så slänger jag upp en näve mynt det första jag gör så att expediten kan stå där och härja med dom och ta det den tycker att han/hon ska ha. Sedan lämnar jag sedlar i efterhand :D. Funkar hur bra som helst.

Måste väl dock säga att det oftast inte är jag som tar initiativet till att börja rota i mynthögen. Jag brukar försöka stå där och tyda tecknen på alla mynt, men de i kassan blir lite stressade och ber att få hjälpa till. Inte så att jag står där och vägrar ta emot hjälp bara för att jag måste lära mig. Måste ju tänka på de andra också! Men jag får se det från den positiva sidan. Om jag nu får jobb som kaffegörare och taemotpengare så lär jag ju lära mig mynten rätt så snabbt… Förhoppningsvis!

Jag måste säga att jag känner mig rätt tråkigt som bara sitter inne på rummet på kvällarna och inte är ute och tumlar runt! Å andra sidan gjorde jag ju inte det i Sverige heller, men jag vet inte, nu är man så nära hela tiden… Iofs kanske det vore lite korkat att gå ut och svira hela natten, även om jag inte dricker, när jag ska på intervju dagen efter ;). Nej det får bli lite sällskapsresan istället känner jag!

Lite bilder som jag har tagit på vägen men som inte kommit in förrän nu. Nothing special, mest moln 😉

Någonstans över Sverige

Jag vet inte vad det är men jag älskar verkligen att titta på molnen ut genom flygplansfönstret! Det är så rogivande och vackert på något sätt =)

Någonstans över Sverige

Lite fler moln!

Någonstans över Sverige

Om jag minns rätt så är detta det absolut sista jag såg utav Sverige innan vi gav oss ut över vattnet.

Heathrow

Jag gillar när solen ligger sådär bakom molnen. It is very Niiice! Molnen ser rätt arga ut dessutom!

Planet...

Flygplanet som tog mig över Atlanten och över hela Nordamerika.

Vancuver

Har inte hittat något bra ställe att ta kort på än. Men det har nog mer med att göra att jag inte har någon bra kamera att ta kort med så jag har inte letat så jättemycket :). Men här ser man lite av norra Vancouver och bergen som ligger bakom där. Finfint!

Eller Saturday som det heter här borta. Och det är fan på riktigt och inte på låtsas, bara så att ni vet!

Jag hade ett par olika projekt för mig idag, bland annat skulle jag ta och kolla upp lite lägenheter, köpa mig en adapter eller sladd så jag kunde ladda datorn, kolla in lite hur BLENDZ verkade (mao gå dit och köpa något), fixa mig ett bankkonto, fixa mig ett kanadensiskt nummer, kolla runt efter en digitalkamera samt se om jag hittade nått fint klädesplagg som man kunde slänga lite pengar på…

Jag ställde klockan på 8, men tydligen så var det nån i rummet som tyckte att det var på tok för sent för vid 06.30 började den personen röjja runt i rummet och greja med jag vet inte vad. Jag låg och halvsov i 1 timme efter det och sedan gick jag upp och käkade lite frukost, åt frukost och kollade boende samtidigt idag så jag bookmarkade massa som jag skulle kolla lite extra på och sen maila om. Det verkar verkligen finnas hur mycket som helst, och jag fick i Fredags en genomgång lite vad man skulle tänka på när man letar bostad så då tänkte man ju lite mer ändå… Jag tänkte gå igenom dom lite nu ikväll iaf…

Så jag gav mig ut på stan för att försöka hitta lite bättre samt göra lite ärenden samtidigt. Det första jag gjorde dock var att försöka hitta vart THE SOURCE låg. Hittade det på internet hos bob kvällen innan och prickade ut det på kartan, det verkar som om jag har lärt mig att hitta bättre eftersom jag faktiskt kunde navigera mig dit och var där lite innan de öppnade. Klev in och köpte mig en adapter för 10 dollares. Snällt värt då jag nu kan ladda datorn ;). Var sjukt nära att köpa en telefon också för snubben där inne sa att jag inte kunde använda min svenska telefon med kanadensiska simkort… Jag blev lite tveksam så jag hoppade över den telefonen och sa att jag skulle tänka på det.

Efter det så gick jag och letade efter ett köpcentra som skulle ligga nånstans rätt centralt, jag hittade det och gick igenom vad det fanns för butiker samt kollade vad det var för telefonbolag som sålde telefoner där, fastnade inte för något utan fortsatte rakt igenom i stort sett, väl på andra sidan fick jag syn på banken. Drog in dit på en gång och fick en tid, jag kom in vid 11 och fick en tid vid 14. 3 timmar med att bara glida runt och försöka hitta saker att köpa är ju inte fel så jag hamnade i nån sorts affär som sålde telefoner. Jag frågade där också vad man skulle ha och blablablablabla och han frågade vad jag hade för telefon nu och jag visade och så sa han att “ja men då behöver du ju bara ett simkort!” så jag köpte det för 10dollares och sen fyllde på det med 20, aktivering skulle göras över internet så det var bara att försöka hitta något ställe att ansluta till internet på. Det var då det hände!

BLENDZ, jag såg ett kafé, gick in och köpte mig en slushie samt fick login till deras gratis wifi. Satt där en bra stund och försökte få igång mitt jävla kontantkort, gick inte hur jag än försökte så jag gav upp och letade lite lägenheter istället, jag hittade en lägenhet som jag faktiskt mailade på, har inte fått svar än så vi får väl se om det blir något. När jag suttit där i nån timma så gick jag vidare och kollade igenom klädaffärerna efter något fint att ha på mig, No luck there, jag hatar att köpa byxor… Kollade in lite kameror som verkade prisvärda iaf, får väl se om det blir något sådant.. Canon Powershot A3100 IS eller Canon Powershot SD1300 IS. De var rätt billiga iaf.

Klockan började så smått närma sig 14 och jag tog mig bort mot banken, hade för mig att det låg ett serviceställe där i närheten för den operatören jag valt att använda till mobilen så jag gled in där först och fick dom att fixa igång telefonen, så nu har jag ett kanadensiskt nummer! Tokigt det! Det funkade till och med! Sen var det raka vägen till banken som gällde.

Fick snacka med en snubbe som hette June Jang eller nåt, han hade sin namnbricka upp-och-ned så jag vet inte riktigt, dock fick jag ju typ 5st visitkort av honom så jag kan ju kolla upp det om jag bara orkar. Han snackade mer om skidåkning än om mitt bankkonto den lilla sydkoreanen :D. Han var otroligt oklar, gick igång som fan på att åka skidor och började surfa in på olika skidanläggningars hemsidor och skrev ut första sidan och gav mig massa papper… Fråga mig inte varför men jag tackade, log och såg glad ut. Tillslut så hade jag fått mitt kanadensiska konto och bankomatkort, awesomesauce, då kom det in en annan snubbe också och gav mig sitt kort, de verkar gilla att ge bort kort där…

När jag hade den sysslan gjord så Var det inte så mycket mer att göra än att försöka hitta kläder! Vafan man ska ju se proper ut tydligen på en arbetsintervju och de jeansen jag hade med mig (de jag ägde…) Ser rätt skabbiga ut om man ska se proper ut. Tillslut hittade jag ett par vanliga lite mörkare blåjeans från Levis som inte gick på mer än typ 350kr så det fick bli dom, sen får det fan bli en kortärmad skjorta till det för jag hittade inget vettigt att köpa, det får bära eller b(a)rista! 😉

Ja det är väl det som har hänt idag… Och nu sitter jag här och skriver stora väggar av text för er att läsa. Oh btw jag åt på McD idag, det var rätt gött faktiskt. Har också insett att jag nog dricker på tok för lite vätska, är jättetörstig känner jag, usch!

Jaja dags att skriva nytt Coverletter. Puss på er <3

Jag var ganska så JET-LAGGAD när jag kom hit i Torsdags. Det tog ett tag innan jag lyckades hamna rätt och faktiskt kom fram till hostellet. Gick bara åt fel håll 3 gånger innan jag gick åt rätt håll. När jag väl kommit in och kommit upp till mitt rum så fick jag träffa de som jag delar rum med. Tre killar, en från saudiarabien, en från japan och en från sydkorea. Sydkoreanen blev helt till sig när jag sa att jag kom från Sverige och började prata som fasen om att det skulle vara ett av de bästa landen på jorden o.s.v. Sen när jag sa att jag hade en Samsungdator så blev han ännu mer exalterad, för det är ju ett märke från sydkorea… Han stog där och pratade med mig oavbrutet i typ 30 minuter och jag försökte förstå hans engelska och svara så artigt jag kunde. Tillslut var jag tvungen att säga att om jag inte verkar lyssna så mycket så beror det helt enkelt på att jag inte har sovit på 26 timmar och att jag är trött som ett djur och vill inget hellre än att sova just nu. Då sa han “only 10 more minutes ok?” och fortsatte. Men han ska ha CRED för han slutade efter 10 minuter =).

Jag var sjukt orolig för att jag skulle försova mig till mötet som jag hade på Fredagen. Det var klockan 11 och jag hade väl i mitt inre öga sett att jag varit så trött att jag skulle sova ända fram till eftermiddagen. Så jag ställde typ 5 alarm så jag skulle vara uppe vid 8. För jag ville äta frukost innan samt faktiskt hitta dit.

Det visade sig dock att vakna i tid inte skulle vara något problem, jag sov ganska oroligt tydligen och vaknade nästan en gång i timmen och trodde att klockan var jättemycket varje gång. Antar att det hade att göra med att jag var så nervös för att försova mig. Sen sov jag med telefonen i sängen också, så att jag skulle kunna stänga av den innan den ringt för länge och väckt mina rumskamrater. Tillslut struntade jag helt i alarmet och stängde av alla 5. För jag insåg att jag inte skulle försova mig.

Efter att jag inmundigat frukost och haft en trevlig pratstund med en 70årig Nya Zeeländare så snackade jag lite med bob på msn, han slutade plugget vid 16 så vi skulle mötas utanför hans skola, jag fixade adressen och gav mig ut i den stora vida världen.

Jag la upp min plan såhär. Jag klev ut från hostelet vid 09-snåret och hade alltså två timmar på mig att ta mig till lokalerna där INTERNeX låg. Men eftersom bobs skola låg på vägen så tänkte jag reka lite så jag slapp stressa mig dit på eftermiddagen sen. Så jag virrade runt i en timma utan att hitta rätt, sprang fram och tillbaka runt alla kvarter där det skulle vara men hittade det inte. När klockan blev 10 så bestämde jag mig för att ge upp och försöka igen senare. Viktigare att komma i tid till mötet än att hitta bobs skola…

Så jag gav mig av, iväg i dessa kvarter för att hitta min väg, jag följde vägbeskrivningen, jag hittade gatorna, jag gjorde allt och ändå så hittade jag fan inte fram… Det är inte sant tänkte jag, här går jag runt och är på rätt gator men hittar inte rätt hus! När jag hade virrat runt i 30 minuter så ser jag en kille som står i en dörröppning. Han hälsar på mig och jag hälsar på honom. Jag går förbi, stannar, kollar kartan, vänder mig om och går mot killen. Han tittar på mig och ler samtidigt som han säger “Are you lost?” “YES!” Han försökte också hitta på kartan vart det skulle vara, som tur var hade INTERNeX skrivit upp sitt telefonnummer på lappen jag hade och han tog sin mobil och ringde dom för att de skulle förklara vart jag skulle. Så tillslut hittade jag rätt, det visade sig att jag var på rätt gata men jag skulle bara en liten bit längre ner på den och in i ett hus där. Klockan var då 10.50. Jag var framme!

Väl där så fick jag en introduktion av vad INTERNeX var och vad de höll på med och vad de kunde hjälpa mig med. Det var en tjej från Danmark som jag fick snacka med, Mette hette hon. Efter det så gick vi iväg och skulle skaffa mig ett Social Insurance Number. För det måste jag ha tydligen. Hon sa att det vanligtvis tog 5 minuter att fixa det så hon kunde hänga med och visa vart det var. Sagt å gjort så stegade vi iväg där på gatorna och fram till stället, bestämde att vi skulle käka lunch efter att vi fixat SIN-numret till mig och att några till skulle med på lunchen. När vi kom dit så var det dock jättekö och vi blev sittandes på det där kontoret i 35 minuter istället för 5 minuter. Så det fick bli en lite snabbare lunch än det var tänkt och sedan tillbaka till kontoret igen.

Väl där fick jag prata med Patrik som berättade om jobben han hade hittat till mig och att ett av dom var på ett Café som tillhörde kedjan BLENDZ. Den intervjun var nu på söndag och jag borde förbereda mig lite för den. Sedan var det ett kontorsjobb också men det var inte säkert det blev nån intervju på det än så vi skulle avvakta. Efter det så kom Mette in igen och hade en genomgång över hur man ska bete sig på en arbetsintervju å lite såna grejer. Jag sneglade på klockan och insåg att den nu var 15.00, alltså 1 timma kvar tills att jag skulle träffa bob.

Jag fick låna en av deras datorer där jag skrev om mitt CV lite, skrev ut det och sedan begav jag mig därifrån för att leta reda på bobs skola. Jag fick en karta utskriven av en av de som jobbade på kontoret och ännu en vägbeskrivning samt den exakta adressen. Denna gång så hittade jag faktiskt och allt went well!

Träffade Bob, vi gick runt, käkade lite å hängde mest. Vi hade lite projekt som vi skulle göra. T.ex. skaffa mig en ny sladd till datorn eller en ny adapter. Så vi gled in i en affär som hette “The FUTURE STORE”, efter att ha glidit runt där och bland annat stött ihop med en kursare till bob som var svensk så frågade vi efter en sån sladd. Snubben som jobbade där tittade på oss lite och sa att vi borde gå ut ur Future Store, ta vänster och sen gå längst med kvarteret där tills vi såg affären “The Source” och köpa en sån sladd där istället för antagligen var den mycket blligare där”… Så vi bara “oookej” och gick därifrån och försökte hitta The Source.. Vilket vi inte gjorde. Gav upp projektet och begav oss hem till bob istället.

Allmänt häng och filmtittande var väl vad vi pysslade med tills att jetlaggen verkligen kom ikapp mig. Jag kunde knappt hålla mig vaken och sa till bob att nu är det fan dags å gå hem, så jag lyckades ta mig till Skytrainet och ställde mig på det för färd tillbaka till hostelet. Och jag skojar fan inte ens nu men det var så sjukt nära att jag somnade stående på det där jävla tåget att det knappt är sant, var sånadär “vakna-upp-i-sista-sekunden-för-att-rädda-balansen”ögonblick titt som tätt. Needless to say så hoppade jag direkt in i duschen när jag kom tillbaka och sen däckade i sängen pronto.

Snart skriver jag om min härliga Lördag…

Alltså att vara här, men det har jag ju skrivit så många gånger att ni antagligen har tröttnat på att lyssna på det.

Haha jag upptäckte precis att om jag skriver fort på det här tangentbordet som jag har på min laptop så låter det sjukt najs, det låter som om jag är värsta hackern eller något. Fy fan va najs! Nu blev jag sådär omotiverat glad över en helt värdelös grej ;).

Jag har ju varit här i Vancouver nu i snart två dagar och jag måste väl säga att jag hittar lite bättre för varje dag som går. Även fast jag inte har lärt mig använda deras låtsaspengar än. De har så jävla mycket mynt och jag fattar inte varför de har dom. Varför har man 1c? VARFÖR? De har typ 8 olika sorters mynt att hålla reda på, det är ju för i helvete helt galet! Och dessutom så måste man lägga på skatt på alla jävla priser som står också… Men det är väl bara en vanesak även om det är drygt…

Har även upptäckt att jag måste köpa nya skor då jag fått galen skoskav av dom jag har nu, tror de är rätt så utslitna helt enkelt och att jag inte märkt det förrän nu för att jag inte gått runt så mycket i skorna. För det har blivit en hel del gående. Så pass att jag tog på mig mina joggingskor idag istället så jag skulle slippa skava på samma ställe hela tiden. Vilket har hjälpt, har inte alls haft lika ont idag! YAY

Folket här är rätt vänliga iaf, det kan jag skriva under på, herre mein GOTT. Nej men det är väl bäst att jag slutar skriva på den här posten nu, för jag tänkte skriva en till direkt efter som handlade lite mer om vad jag gjorde igår och vad som hände då. Sen blir det nog en till om vad som har hänt idag och lite så. Så snart kommer en post till, håll i hatten!

Jag har gjort bort mig lite faktiskt! Inte så att det är något farligt på något sätt alls, det kommer att fixa sig i morgon, men ändå… Riktigt klantigt gjort är det oavsett 🙂

Jag var inne på Mediamarkt och köpte mig sådana reseadaptrar för strömmen. Så att jag skulle kunna ladda datorn och mobilen å lite sånt. Meeen det var ju bara det att jag inte kollade om strömkabeln från datorn passade i den där jävla lilla dosan som är för att få den att passa i kanadensiska uttag, vilket den inte gjorde! Så nu kan jag inte ladda datorn förrän jag har köpt mig en ny adapter. Happy times 😀

Något som inte var major fail dock, det var duschen jag precis genomförde, fy fan, den var magisk. Nu är det snart sängen som gäller. Vet ju inte hur länge jag sover i morgon, men jag vill vara uppe så jag kan äta frukost här på hostelet, det ingick tydligen. Sedan ska jag vara på ett möte vid 11, och det vill jag ju inte vara sen till så jag tänkte gå i riktigt god tid så att jag verkligen hinner fram! Och om jag så blir 1½ timme tidig så gör inte det något, då kan jag kolla på utsikten eller nåt 😉

Nej, sängen var det ja!

Så är jag äntligen framme. Framme på stället där jag i alla fall ska tillbringa de nästkommande fyra nätterna och sedan antagligen förlänga boendet här tills jag hittat lägenhet. Men fy fan vad skönt det är att vara framme.

Jag mår lite illa men jag vet inte riktigt vad det beror på, antingen det att jag varit vaken i stort sett 24 timmar. Sov iofs kanske 3, 4 timmar på flygen totat. Eller det att jag bara käkat massa mackor och en otroligt usel Tikka masala på planet över från England till Kanada.

Jag tror mest på att det är sömnbrist jag lider av så jag tänkte ta och försöka lägga mig så tidigt som möjligt så jag inte missar det där mötet i morgon. Jag funderar faktiskt på att lägga mig på en gång utan att ens försöka träffa bob såhär på kvällen. Han pluggar tydligen fram till 22, eller 23, minns inte riktigt.

Tyvärr verkar Wifin här på hostelet vara lite småseg på rummet så man får gå ner till ett litet samlingsrum och sätta sig, men det gör ju inget. Huvudsaken är ju att det funkar tycker jag!

Det är så sjukt härligt att vara framme i alla fall och staden verkar vara riktigt bra av det lilla jag sett. Jag lyckades med en riktigt bra grej när jag kom av från tåget och upp på gatorna i Vancouver i alla fall. I korsningen gick jag först bara rakt över gatan och fortsatte ner där för jag trodde jag var på rätt väg. Stannar upp och kollar in vägbeskrivningen och nej jag var ju på fel väg… Så jag vänder om och går åt motsatt håll istället, ett kvarter åt det andra hållet… Fel väg det också, så jag går tillbaka till stället där jag kom från tåget, svänger vänster och går ett kvarter… fel väg! Men då fick jag ju se lite av området iaf nu när jag av 4 valmöjligheter valde de 3 som var fel först av allt 😀 TOKIGT

Nej nog skrivet…

Jag sitter nu på Heathrow i London och väntar på mitt flyg som ska gå mot Vancouver om ca: 3 timmar. Sitter i stora väntsalen och väntar på att få en gate så jag kan ta och gå bort dit och fortsätta vänta där.

Flyget från Arlanda till Heathrow gick bra, det var 2½ timma ungefär och det gick rätt fort ändå, jag tror jag sov en rätt stor del av resan. Eller ja, jag tror inte, jag vet att jag gjorde det.. Jag var väl vaken fram till dess att vi lämnade Danmark och vaknade väl till lite när vi kom in över England… Så jag skippade vattenflygningen, vilket jag inte har något emot 😉

Det verkar inte som om de har någon gratis WIFI på heathrow heller så min idé att kunna surfa lite i väntan på planet gick i kras. Jag har inte hittat något strömuttag heller så jag kan inte ladda mina telefoner eller datorn. Och kan jag inte köra strömkabel i datorn så kan jag inte direkt titta på tvserie eller spela något spel heller. Men jag klarar mig jag är ju stark!

Som sagt detta känns rätt så overkligt! Jag har nu 9 timmar kvar av flyg innan jag är framme i Vancouver, staden där jag ska bo och jobba nu i ett år. Starta ett nytt liv. Det sitter en grabb och tittar på när jag skriver just nu, jag tror han är tysk men jag är inte säker. Han verkar rätt så intresserad men kommer nog inte vara det när han inser att jag sitter och skriver i Word och inte spelar något AWESOME GAMEUDESU. Så är läget och det finns inte så mycket jag kan göra åt det heller.

Jag är glad över att jag installerade word o.s.v. iaf för jag har nästan saknat det lite. Hur ska man kunna gå in på ett café och börja skriva sin nya roman på en laptop om man inte har en laptop? Jag vill också vara sådär cliché! Och äntligen, ÄNTLIGEN, har jag möjligheten att vara det. Livet leker 😉

Ja så sitter man här på Arlanda flygplats och väntar på att få gå på planet som ska ta mig till London för att där byta till ett plan som tar mig till Vancouver. Resan upp till Arlanda gick bra, men jag kan väl tipsa om att inte käka dykloflenak eller vad medecinen heter innan ni sätter er i en bil i 4 timmar. Jag mådde riktigt illa under bilfärden och försökte sova bort så mycket tid som möjligt. Men nu är jag framme och magen har stillat sig lite vilket är skönt. Eller ja den har stillat sig helt eftersom jag fick i mig en macka nyss, en macka och en liten flaska sprite zero, 80 spänn, som hittat måste jag säga.

Det måste vara en av de mer luktrativa affärer man kan göra egentligen, starta upp ett fik på en flygplats, för man kan verkligen ta ut överpriser på allt vad mat och fika heter. Visst är det skitbilligt att handla i Taxfree men sen måste du betala lika mycket för en kopp kaffe som du betalade för 2 liter sprit i affären innan. Men det är så det fungerar, de äger marknaden.

Det blev känslosamt när jag blev avvinkad av mor, far och syster. Syrran och morsan började gråta lite smått och om jag inte såg fel så tårades även pappas ögon. Och jag ska inte sitta här och vara macho, mina ögon tårades också måste jag erkänna. Sedan när jag var på väg till gaten så fick jag ett SMS från min bror med lite tips på hur jag ska bete mig när jag väl kommit fram till Kanada. Visdomsord från en storebror, härliga tider, jag tänker följa varje råd han gav mig 😉

Nej jag ska väl ta och lägga ner datorn nu, har inte tillgång till någon internetanslutning här för man var tvungen att köpa access i någon butik och jag orkar verkligen inte glida runt och fråga efter det… Ibland är man lat, men det har jag väl aldrig hymlat med iofs 😉

Jag stänger väl av här då… Snart bär det av. Jorå….