jag anar att det är som med allt annat en börjar med, desto mer en håller på ju roligare blir det att fortsätta. Det gäller verkligen träning, när en kommit igång med att träna så är det verkligen svårt att sluta. Eller ja det är kanske inte svårt att sluta men en gör det motvilligt, sluta alltså, inte träna.

Det samma verkar gälla med att skriva texter. Nog för att det jag skriver just nu mest är dravel och småtankar som glider in i mitt huvud så ser jag det som ett sätt att släppa loss mina fingrar på tangentbordet och få något skrivet istället för att inte skriva något alls. Alltså är det en positiv spiral som bara kan leda till bra saker. Det är så min analys är i alla fall.

Repetition är ju kunskapens moder som jag så fint har konstaterat i ett tidigare inlägg. Och det gäller verkligen allt. Vill du bli bra på att rita? Rita tills pennan glöder. Vill du bli bra på att skriva? Skriv så att tangenterna flyger. Vill du bli bra på att hoppa höjdhopp? Ja du kan väl gissa vad du behöver göra.. precis du behöver träna höjdhopp och allt vad det innebär med snabbhet och spänst.

Ville bara säga det, sånt här fungerar lite som ränta ska fungera på sparpengar i banken, allt du investerar kommer du att få tillbaka fast mycket mer! Dock är ju räntan på sparpengar i bankerna så otroligt jädrans låg så hälften hade varit nog. Men bankernas girighet är en annan femma för en annan dag!

Fridens.

Jag förvånas mer och mer över att folk inte går runt med reflexer på sig. Jag har varit ute på ett par promenader nu de senaste dagarna och jag kan under de promenaderna räkna upp folk jag möter med reflexer på en näve. Det är på tok för dåligt, gå runt helt svartklädda och inte något som gör att de syns, vafan tror dom? Att andra personer konstant käkat morötter och nu kan se som en katt i mörkret?

“Äh de behöver inte se mig, det räcker med att jag ser dom!” Ja tjenare, sluta vara så dum i huvudet och ta på dig reflexer! Anfekta och anamma vad irriterad jag blir på sånt där.

Jag skulle säga att samma princip gäller med reflexer som det gör med cykelhjälmar. Jag har en liten grej jag brukar säga om det och vikten av att använda cykelhjälm. Ni får hemskt gärna ta detta vidare, spread the word så att säga.

“Hellre ful än död” – Henrik Davidsson

Fridens.

Om jag har räknat rätt här så blir detta det 400ade inlägget på just denna blogg, gött!

Det tycker jag är värt att firas! Hur vet jag inte men nåt får ju göras. Tar gärna emot förslag!

Promenaden var härlig förresten, om än väldigt hal.

Nu blir det sovasovasova, god natt!

Fridens.

Idag har varit en riktig slappardag. Jag har knappt rest mig upp utan gått direkt från sängen till soffan. Jag vet inte vad som är värst, att jag inte har gjort något speciellt eller att jag faktiskt inte kommer ihåg exakt VAD det är jag har gjort, för något har jag gjort det vet jag. Det är det där minnet som spökar igen.

Det som har slagit mig allra hårdast under denna slappa Söndag är nog exakt hur mycket skit det går på TV. Jag tittar inte överdrivet mycket på TV så jag vet inte om det är specifikt för Söndagar eller om alla dagar håller så pass dålig kvalité.

Det som räddade upp situationen var att jag slog på svtplay på laptopen istället, där fanns det lite mer att hänga i granen så att säga. Stjärnorna på slottet är fina grejer helt enkelt.

Det som ska bli gött är den promenad som komma skall, ska bara se klart på Stjärnorna först!

Fridens.

Jag har upptäckt att jag glömmer av saker ganska så fort, speciellt saker som jag tänker skriva om. Jag går runt och funderar på något och tänker att “detta måste jag fasen få nerskrivet när jag kommit hem”, när jag väl kommer hem är tanken borta…

Så var är det jag kanske funderar på att inhandla? Ja ni kanske redan har gissat det men för säkerhetens skull så säger jag det också. Det är en.. Diktafon!

Verkar väldigt smidigt att bara kunna dra upp den ur fickan och få inpratat alla härliga idéer som kommer när en minst anar det!.

“Men en diktafon Henrik, använd telefonen istället!”

Mja, nog kan jag göra det, men det är ju omständligt… Speciellt när jag allt som oftast går runt och lyssnar på saker via telefonen o.s.v. Det känns osmidigt i alla fall. Sedan ska väl sägas att jag funderat på att skaffa en diktafon ganska länge, och inte gjort det, så sannolikheten att jag kommer att göra det är inte så stor.

Så är det med mycket en funderar på tycker jag, och just att jag inte införskaffat en än betyder nog att det inte blir av!

Fridens.

Jag tror faktiskt att jag var en av de första med att städa bort julen denna gång, Helt klart var jag först ut i mitt bostadsområde, här sitter grejer kvar än. Ljusstakar, blinkande grejer, renar och tomtar. Men inte här, inte i Casa de Henrik! Här finns inte en tomte i synhåll!

Det kanske inte är så konstigt att grejerna sitter uppe hos grannarna i och för sig, tjugonda knut, ni vet, då julen dansas ut, den är inte förrän nästa vecka. Så länge väntade inte jag, jag städade undan julen strax efter nyår. Alla grejer packades ner och lades i förrådet igen. Underbart härligt och fint kändes det.

Justja, kanske ska säga också att det var strax efter nyår förra året som jag städade bort den! Jag tog faktiskt inte fram något i år för jag hade ingen julkänsla över huvud taget och ville inte försöka visa upp något sorts julhopp som jag inte hade. Det fick räcka med att kolla runt på alla andras pryttlar 😉

Fridens.

Så hur ofta brukar ni gå runt och tänka på de olika civilisationstyperna i Kardashevskalan? Kan villigt erkänna att jag tänker på den mer och mer, och det verkar som att desto knasigare världen blir ju mer tänker jag på den. Det känns lite som att vi borde försöka att ta oss till Typ 1 i alla fall. Och det är nog något av det jag tycker är lite trist att det inte kommer att hända under min livstid. Jag vill vara med när vi går mot en civilisation som liknar den i Star Trek! 😉

Kardashevskalan är en skala som mäter hur en långt fram rent tekniskt en civilisation är genom att titta på hur de får tag och hanterar energi. Så för tillfället är vi då en Typ-0 civilisation eftersom vi håller på att extraherar energi från naturen som tillslut kommer att ha tagit slut.

När vi har tagit oss till Typ-1 så börjar det hända lite roligare grejer, då kör vi ganska mycket fusionskraft som är återvinningsbar o.s.v. Vi härjar även runt lite mer i rymden och börjat kolonisera andra planeter. Hela grejen med länder o.s.v. som slåss om mark och liknande är borta då allt styrs från ett enda organ, svält o.s.v. finns inte. Det krigas helt enkelt inte längre, vilket är rätt najs.

Sedan så går skalan upp högre och högre. Jag såg ett intressant filmklipp om det för något år sedan, filmklippet är med Michio Kaku, och kolla, jag hittade det!

https://www.youtube.com/watch?v=R0sb6uhCs_U

Hade det inte varit lite gött ändå, om alla bara hade kunnat komma överens och sluta bråka? Det tycker jag i alla fall.

Fridens liljor.

Ibland förstår jag inte riktigt hur minnet fungerar, det kanske ingen riktigt gör i och för sig, men titt som tätt så beter det sig än mer besynnerligt än annars.

Vissa saker sätter sig som berget i huvudet, i mitt fall så är det allt som oftast situationer som händer, och det är nästan så att jag kan känna att jag faktiskt är där igen när jag börjar tänka på det. Det som triggade detta blogginlägg var att jag stod i köket och helt plötsligt befinner jag mig i kassan på biografen här i staden. Jag och några vänner ska hämta ut bokade biljetter till Sagan om de två tornen.

Det är något som har hänt med bokningssystemet så de kan inte hitta några bokningar till någon, vilket var lite frustrerande för vår del då vi hade bokat mitten-mitten som vanligt. Grejen var att de såg att platser var bokade men de kunde inte kontrollera vem det var som hade bokat dem. Efter många om och men så gick de med på att lita på oss när vi sa vilka platser vi hade bokat. “Varför tog du inte bara upp telefonen och kollade mailen för vilka platser ni bokat?” kanske ni tänker nu. Svaret på frågan är enkel.

Sagan om de två tornen släpptes 2002. Fanns inte riktigt på kartan att kunna kolla mailen på mobilen då. Inte ens facebook eller Youtube fanns 2002, det största och fräckaste som fanns var Lunarstorm.

Så hur funkar minnet egentligen, varför kan jag göra så med just det minnet men inte alla andra? Vissa går, andra inte, vilka som inte går har jag ingen aning om då jag kommer ihåg dom ;). Men varför har detta etsat sig fast i mitt huvud, inte direkt en häpnandsväckande händelse.

Fridens.