Irritationen

Det är inte lätt när det är svårt, just nu känns det lite svårt faktiskt.

Jag ligger just nu i sängen och skriver detta på mobilen då min internetanslutning under dagen har varit ytterst begränsad. Men det tänkte jag nog skriva ett lite längre inlägg om när problemen lagt sig.

Så för nu säger jag puss och godnatt!

Fridens.

Tusk

Jag såg filmen Tusk igår. Jag varnar för att denna text kan innehålla spoilers.

Tusk är en film gjord av Kevin Smith, filmen är sprungen ur ett podcastavsnitt som Kevin Smith gjort med Scott Mosier. Smodcast #259 tror jag att det var. Kanske inte det vanligaste sättet att få till en film på men herr Smith är väl inte den vanligaste snubben i stan heller direkt.

Kevin Smith är lite av en husgud för mig, jag har gillat hans filmer sedan första gången jag såg Clerks. Det gick så långt att jag nästan tatuerade in ett citat från sagda film någonstans på kroppen. När jag var i Kanada så gick jag även och såg hans då senaste film Red State på bio varpå Kevin Smith höll en Q&A efter föreställningen. Mycket bra, mycket bra.

Anyoldhow, Tusk handlar om två killar som har en podcast som heter NOT-SEE-PARTY, vilket blir lite lustigt om en säger det högt.. yea precis, Nazi party, slugt så det förslår. I denna podcast så finns det ett inslag där ena parten åker iväg för att intervjua något original någonstans för att sedan återvända och återberätta vad som hänt för sin kollega. Denna gång bär det av till Kanada.

Jag vill verkligen inte spoila något känner jag, men det händer rätt underliga saker uppe i Kanada…

Om ni ska se den så tror jag ni gör bäst i att inte titta på någon trailer först, jag gjorde det och stora delar av filmen avslöjas i trailern tyvärr. Men det ni verkligen måste ha är ett väldigt öppet sinne när ni ser den för filmen kommer ta er med på en resa som ni sällan kommer glömma. Det finns scener i denna film som aldrig kommer släppa från mina näthinnor.

Jag skulle nästan tro att filmen får lite mer djup om en är lite bevandrad i Kevin Smithuniversumet också då det finns små subtila hintar till olika podcasts som Kevin gjort och andra saker.

För ett Smith-fan så måste filmen ses men då med, som sagt, väldigt öppet sinne. Det finns lite känsla av Clerks kvar i hans filmskapande i sättet han skriver dialog och att de mest oväntade saker händer.

Jag gav den 3 av 5 i betyg!

Fridens

Amerikansk fotboll

Nu är jag där igen och funderar lite, funderar, funderar och funderar.

Jag kom på att det faktiskt finns ett Amerikanskt Fotbollslag här i Skövde, DUKES! Det är nästan så att jag ska kolla upp om en kan vara med och träna lite för att det verkar vara så roligt!

Eller så kan jag bara kolla upp när de spelar så jag kan åka dit och kolla…

Något av det kommer det absolut att bli i år, det ska jag bannemig se till. Frågan är väl om det är en bra idé att vara med och träna, kan väl inte alls vara hög skaderisk när en ger sig in i sådana aktiviteter när en är 30+? Nej precis, jag trodde väl inte det!

Spännande ändå, lite Amerikansk fotboll live! Ser fram emot detta.

Fridens.

Rutskrapande

Ibland när jag sömndrucket går ut till bilen för att borsta och skrapa den ren och fin för en tur i det vackra vinterlandskapet så är jag inte så överdrivet lycklig över att behöva göra just det, skrapa och borsta. Det är kallt och fruset och inget känns riktigt bra med det. Förutom då att en hoppar in och drar på full värme så att det faktiskt är varmt i bilen när jag väl ska iväg.

På mina promenader så går jag ofta förbi en bil som verkligen måste vara en pina att göra redo för vinterfärder. Det är nämligen en sån där härligt gammal limousine, ingen gammal volvo-limmo utan en sådan en ser i gamla Amerikanska filmer, jag skulle tro att det är en Daimler eller liknande, är högst osäker dock då jag inte har kikat närmre på det utan bara gått förbi den som hastigast.

MEN… det finns ju så jäkla många rutor på en sån där bil, tänk vad jobbigt att behöva skrapa upp alla de där rutorna bara för att kunna åka iväg.

Vad är sensmoralen i denna lilla anekdot?

En får vara glad för det lilla, det är alltid någon som har det värre!

Fridens.

Jag gjorde det igen

Som ni vet så var jag i Töreboda en sväng i Onsdags och härjade runt lite. Det jag glömde skriva med var att jag faktiskt hade med mig min kamera för att kunna ta lite kort runt om i omnejderna!

Tycker det är lite mysigt att ta en promenad och fota lite dåliga bilder på allt och ingenting. Jag är verkligen sämst på att fotografera, det blir nästan aldrig bra, men vafan då och då går det ju vägen och det är kul, så jag fortsätter!

Tog fram kameran för att knäppa några kort och upptäcker att… batterihelvetet är ju urladdat! Vad är detta för påhitt, batteriet är slut! SLUT! Och inte hade jag någon laddare med mig heller så det var bara att packa ihop den igen och se sur ut. Eller ja så sur ut såg jag väl inte, vart väl mest “jahapp, nu igen”

Detta har hänt en gång tidigare nämligen. Den gång jag och min far vandrade runt i Stockholm en Söndag i September. Släpade med kameran och allt var frid och fröjd ända tills jag skulle ta upp den och fotografera… Får nog försöka hålla koll på det där lite mer, kan väl säga att jag gärna hade fotat lite mer i Stockholm. Älskar den stan 🙂

Fridens.

Hard Knocks

Jag tror att det var förra året som jag först såg “Road to Winter Classic”. En miniserie som följer ett NHL-lag ett par veckor innan de ska spela “Winter Classic”, en hockeymatch som spelas utomhus. Det är i stort sett ett enda jippo för att få lite mer intresse för sporten.

Hockey är inte så stort i USA som en kanske kan tro. I Kanada är det gigantiskt, men i USA är Baseball, Amerikansk fotboll och Basket mycket större, jag anar att det har med tillgänglighet att göra.

Amerikansk fotboll har jag upptäckt ganska nyligen, eller ja, jag har vetat vad det varit för något efter att ha sett otaliga filmer om det. Jag kan villigt erkänna att jag aldrig riktigt har förstått hur det fungerar, utan det är mer det jag har upptäckt det senaste.

Så ni anar inte hur glad jag blev när jag fick reda på att det fanns en liknande sak som “road to winter classic” fast för NFL. “Hard Knocks”, denna serie handlar om ett lags Training Camp som är innan säsongen börjar… Jag älskar detta!

Det får mig att vilja åka till USA och börja spela Amerikansk Fotboll. Kanske är där jag hör hemma, får ringa ett par samtal och kolla hur jag ska gå tillväga.

Gillar ni NFL eller bara är nyfikna på hur det fungerar bakom kulisserna, hur träningarna ser ut och allt som händer runt omkring laget o.s.v. så borde ni verkligen titta på Hard Knocks. Det är riktigt härligt! Om jag säger att jag snart sett 4 säsonger av det på bara ett par dagar så visar väl det hur gött det är 😀

Fridens.

Blev en hel del plaskande

Det var ännu en sådan där eftermiddag idag där jag inte kände för att riktigt göra något. Jobbade fram till 12.30 och sedan satt på fackmöte till 16.30. Slumrade till rätt så bra på bussen när jag åkte hem kan jag meddela.

Torsdagar är en dag då jag brukar gå ut och gå med en vän, det kändes väldigt långt borta just denna dag då vädret inte visade sig från sin bästa sida. Sedan är det alltid lite svårare att ta sig ut efter att en känt efter precis hur mjuk sängen är, om än för en kort sekund.

Men vafan, det var lika bra att ge sig iväg ut i snöslasket. Tycker det är sällan det faktiskt faller ner blötsnö men idag var en sådan dag. Det klafsade rejält om skorna där jag gick fram, en och annan vattenpöl invaderades av mina stampande kängor och sju kilometer senare och efter mycket gott snack där livets våndor gicks igenom så var jag tillbaka hemma. Ytterst nöjd med min insats!

Fridens.

Spela på avundsjukan

Jag fick hem ett brev från Postkodlotteriet här om dagen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det faktiskt, om inte annat är det en jävligt smart grej för att tjäna enorma mängder med pengar.

Ja inte för mig alltså utan för postkodslotteriet.

Det är verkligen lurigt av dom att spela på en eventuell avundsjuka som kanske kommer vid ett senare tillfälle. “Dina grannar är med, du vill väl inte vara den enda som inte vinner när väl ert postnummer dras?!”. Nej klart jag inte vill vara det.. eller?

Ska jag vara helt ärlig så kan jag inte bry mig mindre om mina grannar vinner pengar eller inte. Jag blir glad för deras skull om de vinner såklart, men det är inte direkt så att jag skulle känna mig missunnsam om de vann och jag inte var med.

Jag tycker helt enkelt att det är ett fult knep de håller på med “vinn med dina grannar”. Och vad är det egentligen för fantasisummor de håller på med. 1 miljard, 388 miljoner 140 tusen 416 kronor. Alltså inser ni hur mycket pengar det där är? Grovt räknat så är det 3470 årslöner som ligger på 400.000 kronor. Eller varför inte 115 personers årslöner i 30 år á 400.000kr.

Mja, jag är tveksam till hela grejen, spela på ett sorts grupptryck, är det inte lite väl mycket högstadie över det hela? Det är som om Sverige är ett enda stort högstadie där Postkodslotteriet är det “häftiga” gänget och nu har du faktiskt en möjlighet att få vara med. Mot betalning såklart, du vill väl inte vara utanför?

Fridens.

Ledig Onsdag

Är ledig denna Onsdag, inget konstigt med det i och för sig eftersom jag ofta är ledig på just Onsdagar, ska jag vara helt ärlig så är det faktiskt varje Onsdag. blev väldigt många Onsdagar på kort tid kände jag där, men det för ni leva med.

Just denna dag satte jag mig på bussen för att åka hem till mina föräldrar en sväng, hälsa på dem lite och hjälpa till med lite olika saker, just denna dag var det att skicka in kort från digitalkameran till framkallning. Vilket jag håller på med fortfarande, hade missbedömt hur lång tid det skulle ta att ladda upp korten, det tog typ 30 sekunder per kort, och det var närmare 300st som skulle framkallas. Ja ni kan ju göra matten själva.

Snart ska vi åka iväg och hämta mina brorsöner i skolan och sedan ska jag ta mig hemåt till Skövde igen, det är ganska skönt att åka hemifrån då och då för att bara ta det lugnt och vila. Jag kan släppa det mesta när jag kommer hem hit till Töreboda, det blir lite enklare helt enkelt.

Många verkar tycka att Töreboda är en riktig håla, till viss del håller jag väl med, men det är ändå något speciellt med stället där en växte upp, jag gillart.

Fridens.

Promenadvett

Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag stör mig lite på hur folk beter sig när de är ute och spatserar på cykel/gångvägar runt här i staden. Jag blir lika irriterad på dem som jag blir på bilister som inte vet hur en använder en blinkers eller i allmänhet beter sig korkat i trafiken.

Men nog om bilister, nu är det fotgängarna jag är ute efter! Jag tänkte faktiskt göra upp med dem i en lista. Inte vilken lista som helst, utan en punktlista! Tänk vad kul!

  • De går på fel sida vägbanan, på cykelvägar bör en gå på vänster sida så att en möter eventuella cyklister. Mycket bättre att se dem och kunna hoppa undan än att bli påkörd bakifrån.
  • Bli påkörd bakifrån? Ja det lär du bli när du går runt helt svartklädd utan en endaste liten reflex. Nej din telefon räknas inte som reflex. Det är ett jävligt lätt sätt att slippa olyckor på. Tänk som jag bara “Hellre ful än död” så går det bra.
  • Är ni två så behöver ni inte ta upp hela jävla gångbanan. Håll er på en kant, precis, den vänstra.
  • Ha du hund med dig så gå gärna inte i mitten av gångbanan och låt hunden springa vilt åt båda håll, det gör fan ingen glad förutom hunden kanske, men den är ändå glad 99% av tiden så STOP IT.

Det var nog faktiskt det jag har gått runt och funderat på de senaste dagarna tror jag. Eller ja det är iakttagelser som jag gjort och reagerat på. Speciellt det här med reflexer, vafan?

Sedan måste jag erkänna att jag bryter mot en av dessa regler. Jag går alltid på vänster sida, förutom i uppförsbackar, då går jag på höger sida. Varför? Jo för att det är mindre chans att få en cyklist i nyllet när en går på högersidan då de oftast kommer nerdundrandes på vänsterkanten (från ditt håll sett då). Går en på högersidan så är de enda cyklisterna en behöver tänka på de som ska cykla uppför, och där går det inte alls lika fort vill jag lova 😀

Fridens liljor och ta hand om er i trafiken!